Let's be friends

-       Heppårä, New York.

-       Hello. (småsurt)

-       Du … jag har tänkt lite.

-       Hrmpf.

-       Förlåt. Jag har inte gett dig chansen riktigt. Trots att vi precis har träffats. Och trots att du har riktat ditt soligaste leende mot mig varje dag sedan jag kom hit.

-       Go on … (muntrare)

-       Jag känner ju inte dig. Ändå är jag skeptisk. Du är bara inte en sån där stad som jag faller för.

-       I’m listening.

-       Du är så … komplett. Du har ju allt. Du är stor och spännande, men jag saknar något. Kulturkrockar? Här springer jag på svenskar i varje gatuhörn. Jag vet inte hur jag ska förklara. Det är inte dig det är …

-       Just cut it out, will you? That’s just humbug. I’m too … perfect? (storsurt)

-       Nåt sånt, ja. De andra städerna jag har träffat …

-       You sneakin’ round my back?

-       Monogami ain’t my thang, baby. Sarajevo, Addis Abeba, San Salvador. Jag älskar dem, kommer så alltid göra. Och de har nåt som du saknar, jag gillar städer med lite bagage. Du är så ren.

-       You can go home now.

-       Det tänker jag inte. Jag har tänkt, sa jag ju. Du får dras med mig ett tag till. Bevisa att jag har fel i stället för att tjura.

-       …

-       Kom igen nu, äpplet! Visa vad du går för!

-       I’ll show you. Bitch.

-       Du har nio månader på dig.