Julkort från New York

Vi försöker hitta julkänslan här borta. Några flingor snö häromdagen räckte inte. I morgon, då jäklar. Då ska vi leta gran.

Sista skottet.

20101107_0119, originally uploaded by Lasse Mannheimer.

Så här ser den ut.

Den allra sista bilden tagen med mitt favoritobjektiv. Sen bestämde jag mig för att resa mig upp utan att hålla i kameran ordentligt.

Axelremmen gled av armen.

Kameran tog sikte mot den stenbelagda marken.

Objektivet gick i fyra bitar.

Hej då, fröken 50mm.

Synd att din sista insats blev ett halvtaskigt foto på en såpbubbla.

P.S. Kameran överlevde.

How to Raise a Drug-Free Kid

New York kommer aldrig bli min stad.

Men det finns saker jag gillar med den. Som Strand.

Strand Bookstore är en bokaffär (no, shit) som jag knappt har varit inne i. Det är nämligen på trottoaren det händer. Där står hyllorna uppradade, fyllda med böcker om både det ena och det fjärde.

Och det mesta är verkligen skräp. Amerikanerna kan konsten att dra in kosing på all möjlig skit. Mycket faller inom kategorin tjäna-pengar-på-andras-olycka-och-osäkerhet.

How to Be Happy, dammit.

How to Win Friends & Influence People.

Get a Raise in 7 Days.

The Ultimate Secrets of Total Self-Confidence.

Och så min favorit:

How to raise a drug-free kid.

Hehe. Höhö. Hihi. Hoho.

Nåväl.

En del kvalitetsböcker fanns det också. Inga svenska böcker, vad jag såg. En finsk. Aarto Paasilinnas Harens år fanns på engelska. Men den har jag redan läst så det blev inget köp.

Istället blev det en Oscar Wilde, The Portrait of Mr W.H. (jag har hört att han ska vara bra. Oscar alltså, inte Mr W.H.), en andra världskrigs-novell, The Violin of Auschwitz (nåt om en polsk jude i koncentrationsläger som får till uppgift att göra fiolen med det perfekta ljudet. Verkar svårt.). Och så slutligen:

Discover the Gambia – en reseguide från 1988. Heja den!

Det bästa i det fina är att böckerna knappt kostar något. En dollar per bok. Lite knappt sju kronor alltså.

En tjuga för tre antagligen otroligt läsvärda böcker.

Det gjorde du i alla fall bra, New York.

Jag hejar på ...

Jag hejar på mina närmaste vänner.

Jag hejar på min familj.

Jag hejar på Håkan Hellström.

Jag hejar på havet.

Jag hejar på solen.

Jag hejar på vinden.

Jag hejar på barn.

Jag hejar på de som vågar.

Jag hejar på de som går sin egen väg.

Jag hejar på att diska.

…

…

…

Ja?

Ja, jag hejar på att diska.

Jag hejar på drömmar.

Jag hejar på drömmar.

Jag hejar på drömmar.

Jag hejar på domkyrkor.

Jag hejar på Roger Federer för att han säger att det ”finns de som behöver mitt kändisskap och mina pengar bättre än jag”.

Jag hejar på Etiopien.

Jag hejar på Stockholm.

Jag hejar på att resa iväg.

Jag hejar på att komma hem.

Jag hejar på mammas pannkakor.

Jag hejar på Facebook.

Jag hejar på Skype.

Jag hejar på gitarren.

Jag hejar inte på mig själv (riktigt än)

Men jag hejar på, jag jublar åt, jag saluterar den som skrev det här nere på vår gata:

Flåårbåål

Ska spela innebandy i kväll.

Mitt i New York.

Svenskar, tjecker, polacker ...

Och så en och annan jänkare.

Jag har en känsla av att jag inte kommer vara sämst på plan.

Fortune cookie

20101018_0062, originally uploaded by Lasse Mannheimer.

Åt asiatiskt häromdagen och fick mitt livs första lyckokaka som efterrätt. Greps av spänd förväntan inför detta stundande livsråd som kanske kunde skaka om fundamenten i min stora plan.

Knäckte den lilla, toksöta rackaren och drog fram lappen.

"Learn Chinese".

Jahaja.

Visst, det är ändå ett land på gång. Men ... att lära sig kinesiska kändes ändå lite väl distinkt för att vara en lyckokaka (inte för att jag har fått en lyckokaka tidigare men man har väl sett hur det funkar på film).

Tittade lite närmare på pappersbiten ...

Ahaaaaaa!

Det var fel sida.

Jag läste bara en glosa eller nåt.

Juli månad heter alltså typ "yué". Där ser man.

På andra sidan lappen stod det:

"It's a good time to finish up old tasks"

Jahaja.

Äsch.

Jag gillade "learn chinese" bättre.

Yué.

Det kommer man nog inte långt på.

... and goodbye.

– I hate to break it to you, but this guitar has pretty much had it.

Trevligt att lära känna dig Junior, du var inte till mycket nytta.

Så, då har jag blivit blåst på 400 spänn av en tjockis som heter John.

Bara att bryta ihop och komma igen ... och köpa en ny gitarr.

Har redan hittat en liten fining från 60-talet. Hon heter Stella. Jag tror att vi kommer gilla varandra.